Direktlänk till inlägg 26 juni 2013
Jag vet inte om jag som person tappar all livsglädje när jag inte kan fungera som vanligt. Det känns som att min egna person är borta pga. att jag inte kan jobba och bara i fart längre. Jag vet att det bara är tillfälligt men för mig är det en inrekamp. Självförtroendet är i botten, för att jag inte kan jobba så känns det som att de aldrig kommer vilja ha tillbaka mig där. Att lämna in en ny sjukskrivning varje gång är otroligt pressande och som person känner jag mig besvärlig. Min sjukgymnast tror med säkerhet att jag kan ha ett diskbråck och med det har jag börjat få laserbehandling. Min läkare som jag träffade tror att det är graviditetsrelaterat. Jag har alltid haft tycke till att vara gravid är ingen sjukdom, men vad menas med att vara gravid och bli sjukskriven för det? Att gå till en läkare som tittar lite och känner på ryggen för att sedan fråga hur länge jag vill bli sjukskriven? Jag vill ha hjälp för det onda så att jag kan njuta av graviditeten, le och vara glad i stället för att bli arg pga. Kroppen inte orkar med det onda... snart går jag in i vecka 24 så man kan säga att jag har halva graviditeten kvar att känna må så här?
Jag kan bara tacka från hela mitt hjärta att jag fick en sjukgymnast som gör något.. eller försöker hitta en lösning på att få bort det onda. Utan honom skulle jag absolut inte tro på att det onda någonsin försvinner. Jag skulle gräva ner mig och tro att jag aldrig skulle fixa att föda ett till barn och kunna ta han om lillen när han kommer. På torsdag fortsätter laserbehandlingen och jag håller alla mina tummar och tår på bättring!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|